Min besatta familj

I fredags besökte jag huvudhälsocentralen och fick domen bihåleinfektion med en veckas antibiotikakur. Eftersom dessa penicillinpiller inte har tjänat mig så väl, och för att jag är psykiskt utmattad med allt som har med städning att göra, ville jag mer än gärna ta lite sjukledigt från jobbet. Så: iväg mot hvc åkte jag med Loppan och Ansko, rätt så spontant. Lämnade telefonen i bilen, ty ett sjukintyg tar väl inte så länge att skaffa fram? (trots att jag är väl bekant med Vasas hvc-meininki tänkte jag en sån tanke)

Nå, väntetiden sträckte sig till två timmar och själva lappskrivandet 10 minuter. Resultat: två dagars saikku och ett värkmedicinsrecept. Väl i bilen tog jag fram telefonen, sex missade samtal under loppet av två timmar. Men jestas. Pappa, mamma, syster, pojkvän, styvsyster.. vad har hänt, undrar man ju?
Pappa svarar med en lättad röst, "Nå heeeej, vaaaaaaaar har du vari???" och förklarar hur han har ringt runt hela familjen, nästan i panik, för att få tag i mig. Så frågar jag om det var något speciellt han ville mig, då det var så bråttom?
"Näää… nä int va de.

PS. En liten anekdot: min mamma var nära att kontakta polisen för att spåra min telefon, då hon själv inte fick tag på mig. Jag råkade ha telefonen på ljudlös under dom tre timmarna hon försökt ringa mig, och satt i själva verket hemma. Min syster har blivit spårad av henne redan en gång..

Annonser
Min besatta familj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s