Nattugglans livskris.

Konstterapi står det på schemat under tisdagar. Det är ett rätt intressant fält inom både konst och vård, samtidigt är det något av det torraste jag varit med om. En grej (!) har dock satt min tankegång i rullning.

Vi talar mycket om psykisk utveckling och livets olika skeden. Vid ett tillfälle kom sena tonåren och tidig vuxen ålder upp. Vid det stadiet upplever vissa sig vara mitt emellan viljan och oviljan att vara delaktig i den sociala gemenskapen, på ett sätt eller annat. Här kände jag mig träffad, knockad, överkörd. Det är precis där jag befinner mig. Å ena sidan vill jag vara med i svängarna, hitta nya bekantskaper och vidga mina vyer och hela baletten. Å andra sidan trivs jag som den fåordige observanta iakttagaren, som uppfattas som en totalflippad kuf.
Men gärna båda, samtidigt. Tyvärr så fungerar det inte riktigt.

Jag har alltid varit den där som är mer eller mindre utanför. Har man en gång varit en sådan, så håller det i sig ganska långt, om inte för resten av livet. Det tror jag personligen, mest kanske utgående från mig själv (förstås, jag kan väl inte utgå från någon annans erfarenheter). Det är jobbigt. Svårt. Hur mycket energi har man inte satt på att försöka komma med, försöka visa sig intressant, försöka passa in. Jag kan inte påstå att jag blivit mobbad. Eller jo, det kanske jag kan. Jag vet inte, det är ju alltid mig det har varit fel på.

Hur som helst, jag vet fortfarande inte vilken ytterlighet jag ska ty mig till. Jag har ju aldrig riktigt provat på den andra. Känns som att värsta livskrisen slagits rakt i ansiktet på mig, trots att den alltid funnits där. Det var bara någon som påminde mig.

Annonser
Nattugglans livskris.

2 reaktioner på ”Nattugglans livskris.

  1. Ileea skriver:

    Det är inte Kata det är fel på. Och fel och fel, man kan ju vara lite konstig, men det är väl inte fel för det…

    "Vi är alla krukväxter innerst inne" står det i min röda sammetsbok. Det har du sagt någon gång. Jag förstod det inte då, och kanske inte nu heller, men det känns som om det är något klokt.

  2. kata747 skriver:

    Har jag? Jag förstår nog, men det kan ha en mångfacetterad innebörd. Jag minns faktiskt inte.. :-)
    Det är alltid en viss sorts konstig som är okej. Jag vet inte om jag lyckats vara den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s