Ett litet adjö

Jag vet inte om det är pga helgens pågående flunssa, eller om jag bara formats om med tiden. Känner mig blödigare än någonsin.

Träffade min mamma i någon timme medan hon var i stan, och gråten var inte långt borta när vi skiljdes åt. Kanske för att hon kramade mig som om vi inte kommer ses på väldigt länge. I slutskedet av Björks gig igår i Södervik sved det till i ögonvrån, bara för det var så vackert att det inte fick ta slut. Hemma gråter jag över en tavelram som gått i kras, kanske för att tavlan är en 22 år gammal gåva, men ändå. Till och med löken jag hackar är aggressivare än någonsin, och får mig producera många svidande tårar. Att hänga med en främmande hund i en timme får mig att smälta, och tala sådär efterblivet som man gör med hundar och små barn.

Är jag på väg in i en kris, har jag fått ett sårbart hjärta eller är jag blott hormonell? Det förvirrar.

Annonser
Ett litet adjö

5 reaktioner på ”Ett litet adjö

  1. Banankokaren skriver:

    Jag blev lika överraskad då liknande reaktioner en dag alldeles plötsligt började skölja över mig. Det har hållit i i några år nu, så vetefan vad det beror på. Jag saknar tiden då jag kunde vara så oberörd och cool då jag kollade på Titanic. ;D

  2. zimm skriver:

     Men sötisen. Om du vill kan du komma till oss på kramterapi! 

    Annors kan det vara klimakteriet som hotar. Eller mensen.

  3. altair skriver:

    jag börjar gråta när jag läser den fula ankungen för barnen. Allrakäraste syster vågar jag intens försöka mig på. Tonåringarna dissar mig hejdlöst när jag hulkande försöker läsa nattsagor för småsyskonen. Snart sätter jag dom på att läsa istället!

  4. hipsu skriver:

     Ah, jag blir mer och mer lipsill, desto äldre jag blir. En vacker dag kommer jag antagligen vara lika blödig som då vi var små och vår pappa läste Bilbo åt oss och bara grät och grät när nån av dvärgarna dog :)

  5. kata747 skriver:

    Banankokaren – Kanske det är studielivet som får en att aktivera den blödiga delen av hjärnan! Eller studielivsalkoholen..

    zimm – Kramterapi! Ett annat ord för orgie? ;-) Skämt åsido, jag är upp för kramterapi any time! Klimakteriet är paha.

    altair – Jestas, låter precis som mig det där. Du skall absolut överlåta läsandet åt dem, ta inget onödigt dissande!

    hipsu – Ja vi håller definitivt på att förtantas. Man måste bara göra det bästa av det hela och böla med stil.. eller något. När jag var riktigt deprimerad för ett par år sedan hade jag en gråt-playlist med låtar som fick mig att gråta ut allt jag pantat på, det var ganska effektivt! Så kunde man känna sig lite normal en stund i alla fall. :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s