Teater kan vara ganska långt fast man inte vill

För att blicka tillbaka på lång teater, som Kia skrev om ett tag sen, så måste jag ju alltid vara värst.
Igår var jag och tittade på Morbror Vanja på Klockriketeatern. Föreställningen var fyra timmar lång. FYRA.

Nu är jag förstås i senaste laget, eftersom premiären var redan för drygt ett år sedan. Sanningen är ju att jag bävat för detta långa stycke, som känts som en alltför stor bit att tugga (läs: alltför hård stol att sitta på). Klassikern övertalade mig trots det, och visst var det tårdrypande fint och vackert och BRA. Ögonvrån blev nästan lite fuktig på slutet, och jag somnade faktiskt inte en enda gång.
Vad jag vill säga är, att om teater kan överraska mig, så kan det överraska vem som helst. Långt eller kort!

Nu är ju detta ett extremt undantag, nog tycker jag fortfarande att två timmar är smärtgränsen. Om det inte är ofantligt jättebra, då.

Annonser
Teater kan vara ganska långt fast man inte vill

3 reaktioner på ”Teater kan vara ganska långt fast man inte vill

  1. kata747 skriver:

    zimm – Pusi!

    hejdar – Nejdå, jag klagar inte, det var ju magnifikt! Fast lite längre paus får det kanske vara.. ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s