Kesäiltasää kevyt hengittää, rakastan elämää

Mitt jullov är inte slut än. Detta innebär mer dokumentärer, filmer och teve.

Jag påmindes än en gång om den fantastiska konserten jag missade i höstas, nämligen Markus Krunegård tillsammans med Hets! samt Laakso. Jag såg på alla klipp jag kunde finna (t.ex. på PSL), och kom till slutsatsen att det kanske var bäst så. Trots att mitt hjärta klappade nervöst och tungt för dessa musikalster, så är det kanske en del av min upplevelse.

Att jag aldrig hann se någon av dem. Inte ens Krunegård själv, när han tog sig till hufvudstaden i november. Inte ens då kunde jag vara med. Inte heller den gången, då Laakso sägs ha spelat i en gammal källare i Vasa, för länge sen. Inte ens då. Inte heller då, när Laakso gjorde många gigs här i Fittlandet, några månader innan jag uppnådde vuxen ålder. Inte heller då*. Kanske det håller upp en mystik som är lättkrossad?

Jag kom att tänka på dessa fanatiska tider igen, då inget var så viktigt som att få den nyaste skivan i brevinkastet på releasedatumet, och att bläddra i texthäften i ett os av hårspray.
En unken dag, fortfarande 17, pank och beroende av musik, strosade jag omkring vid skivavdelningen av gammal vana (då jag inte hade dagligt sällskap på stan). Vid den minst intressanta hyllan; ”Kotimaiset”, som oftast fylldes av iskelmä och Klamydia, hittade jag något. Mämmilärock! Muka den finns här! Och på helt fel hylla!
Jo, där fanns den. Laaksos enda skiva på finska. Mitt språklystna hjärta klappade igen. Vid det här laget kändes det som ett kall, en plikt rentav, att köpa skivan. Detta krävde förstås ett hundögt samtal till min försörjande förälder. Pengar var det ont om, det måste ha varit onda, bråda tider.
Men visst fick jag min vilja igenom, och det är forstättningsvis en oersättlig favorit i min skivsamling. Och varför svamlade jag i början om dokumentärer? För att det finns en, på just den här skivan. Den ska jag se igen, genast jag kommer hem från det här arma jullovet.

Och varför såg jag dem aldrig, Laakso? Mest pga de onda, bråda tiderna. Och sen för att man som liten inte alltid vet hur man får sin vilja igenom. Sorgligt nog.

* Bitter much? Förvisso hade dom åtminstone ett gig utan åldersgräns, i Jyväskylä. Jag hade planerat allt, men fegade ur ändå. Vem åker ensam, i smyg, till ett okänt Jyväskylä? Jag borde ha

Annonser
Kesäiltasää kevyt hengittää, rakastan elämää

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s