Lo-fi with hi-fi values.

I Sverige har det länge pågått en megatrend (överdrift mayhaps, men det är verkligen mega) i musikbranschen. En explosion av rockband, som strävar efter en look och ett sound från 60- och 70-talet. Det är mycket boot cut jeans, mycket hår, mycket backpatches på jeansvästar och skägg. Det är gitarrer och lo-fi with hi-fi values. Psykedelia. Eller något. Det är absolut inte något som pågår enbart i grannlandet, neheenej, det råkar nu bara vara jävligt många därifrån som jag snappat upp. Alternativt riktar jag öronen omedvetet mot väst. I vilket fall som helst, svenskarna är fortsättningsvis BRA på detta, musik, och denna inriktning.
Utifall att du är obekant med detta globala men speciellt svenska fenomen, läs då vidare. Om du känner dig medveten och gäspade till lite, sluta läsa och fortsätt lyssna på de goda riffen.

För mig börjar den här stigen med Witchcraft. Jag hörde bandet första gången kring 2008, storgillade och bara måstemåste få se dem. När de bokade in sig för en Finlandstrudelutt 2009 hade de med sig den tidens obekanting Graveyard, som jag genast bekantade mig med inför keikkan jag skulle se. VARFÖR hade jag inte hört dem tidigare, frågade jag mig. Aja, i slutändan gillade jag Graveyard nästan med än Witchcraft. (I dagens läge kan jag inte ens jämföra.) Störtbra, stört bra. Följaktligen började jag intressera mig för att hitta liknande rak rock, hemskt gärna på svenska också. 2009 var året när jag upptäckte Dungen, som jag verkligen kärade ner mig i. Jag menar verkligen. Om jag älskade Graveyard så var mitt förhållande till Dungen nästan ohälsosamt. Jag köpte varenda skiva jag kom över på vinyl, började varje dag med att nynna på Det tar tid, och tvingade mig själv och min kompis ner från Österbotten till Åbo på keikka. Det var lycka i kvadrat. Insert hjärtan.

Under samma år råkade jag på Truckfighters, som inte helt faller inom samma kategori, men vem klarar nu av att helt och hållet sortera i skilda fack. Det ska man inte göra. Dessa svenska män är trots allt riktigt riktigt bra på det dom gör, nämligen tung stoner/fuzzrock. En gång drack jag sprit med dem i en tom nattklubb i Vasa, men det är en annan historia.

2010 hade en av mina bästa vänner varit med och grundat ett band på Gotland, som sedermera blev Mud Walk. Inte lika tungt, men fortfarande i samma vintagespår. Via dessa fine ladies kom jag i kontakt med många mindre band som körde på liknande linje, däribland Blues Pills, Katla och storfavoriten Skraeckoedlan. Många fler. Från dessa kom jag till nästa personliga milstolpe till upptäckt, som heter Samling. Samling liknande hemskt mycket Dungen i mina öron, men ändå inte. Först kändes det mjäkigt och för likt, men öppnade sig efter fler lyssningar. Förstås, vem kunde nu på en gång komma ikapp min kärlek till Dungen? När mullret dövar våra öron blir vi rädda strök ändå mitt rufsiga huvud medhårs, och begäret att få se dem spela växte. Detta inträffade slutligen i maj 2012. Snackade med de många bandmedlemmarna trots min blyghet, skaffade fram en t-shirt i sann pummi-anda och köpte i ett senare skede även skivan.

Goat är ett glatt gäng jag hittade tack vare en provocerande bild på ILMIÖ-festivalens lineup. Jag hade turen att se dem på Flow Festival i somras, och har inte sett en liknande scenshow (eller scenkläder) efter det. Dom är helt galna. Jag gillar fullt ut.

Övriga namn jag nappat åt mig och lyssnat ganska mycket på sedan 2009 är Riddarna, Horisont, Mamont, Lokvargen, Honeymilk (tidigare Urmas Plant), Dead Man, Asteroid, Radio Moscow, Odyssey, Marrakech… Det finns ganska många. Jag glömmer många, och har många oupptäckta. Dessa band är mer eller mindre aktiva, och nu har jag inte ens gått in på föregångarna från 70-talet. Det är en källa som aldrig sinar. Denna inriktning kan för vissa utvalda kännas som att fan, det här är väl inte bra? Det är ju skråligt och liksom inte bra. Smaksak, jag tänder på det. Tydligen gör halva Sverige det också, fortfarande efter 40 år.

Nu undrar du kanske ”Varför gör du Kata inte en enhetlig spellista på Spotify, så slipper jag läsa ditt svammel och falska påståenden med tiotusen länkar?”. Svaret är att det fan inte funkar. Är sämst på playlists och skäms över detta. Sorry.

Över och ut,
ärketönt/suput.

Annonser
Lo-fi with hi-fi values.

2 reaktioner på ”Lo-fi with hi-fi values.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s