Snart kommer den

Den har funnits där hela tiden, men nu kommer den starkare för varje dag.

FLYTTÅNGESTEN.

Då menar jag verklig ångest som jag tenderar ha rätt mycket av nuförtiden, och nu är det annalkande prövningar som tar över för fullt. Inte en enda flytt har varit smooth eller enkel så vitt jag kan minnas, alltid är det kriser med praktiska lösningar och relationer slits i stycken och spydiga kommentarer. Jag blir redan utmattad av att tänka på saken. Flyttande innebär alltid en chans till förnyelse, ett tillfälle att skapa oerhörd zen och att förkroppsliga det där asketiska själslugnet som man alltid velat vara. Kort sagt ser jag varje bostadsbyte som en orsak, nej, ett tvång att göra sig av med hälften av alla prylar man äger. Även denna gång, kanske har att göra med att mitt utrymme krymper ganska många kvadratmeter. I varje fall, jag har ganska mycket stuff jag verkligen inte har användning för. Att gå igenom allt ger mig otrolig ångest och gör mig handlingsförlamad. Ytterligare grämer jag mig för själva förflyttandet av nämnda tavara från plats A till plats B. Bil kostar pengar. Kontot gapar jävligt tomt. Välvilliga hjälpare måste få ersättning (annars kan jag inte leva med mig själv), men det brukar ordna sig. Bilen måste köras av någon. Hälsningar hon-som-tog-körkort-i-Minkcity. Jag skulle inte lita på mig själv med ett flyttlass i bagaget. Gaah. Kan någon vara snäll och röva bort alla mina grejer, tack. Skivorna och spelaren kan ni lämna, resten kan åka.

Jag skriver också listor på alla världens grejer. Vilka instanser vill veta min nya adress, till vem jag ska skicka adressändringskort, vilka elavtal som ser bra ut, vad jag ska komma ihåg att kräva av det nya bredbandet, vad jag måste komma ihåg att plocka med mig från kollektivets gemensamma hörn. Vad jag kan laga för mat av torrvarorna i skåpen så de blir använda, vilka ställen har de billigaste flyttlådorna att hyra, varifrån jag ska hyra billigaste transportkärran, vart jag borde föra mina överloppsprylar. Och inget blir än så länge gjort utanför dessa listor.

Stundvis kommer även insikten om att jag kommer bo ensam. Verkligen ENSAM. Det är iofs inget nytt för mig, men kommer detta tjäna mig bra eller riktigt riktigt dåligt? Kommer jag isolera mig (som jag tenderar göra) och bli självmordsbenägen? Kommer jag sakna att kunna skylla stök och disk på någon annan? Kommer jag sakna delade morgonstunder i köket? Kommer jag känna tystnaden krypa på, när ingen spelar piano på förmiddagarna? Eller kommer jag bara må bättre? Kan inte fokusera så hemskt mycket.

Nu ska jag sova i ett år, drömma att jag är en liten och glad sparv i en syrénbuske om sommaren och glömma bort allt det här. Hejdå.

Annonser
Snart kommer den

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s