Förresten

Och HUR KOMMER DET SIG att hon börjat skita ut textrad efter textrad när det stått stilla i en evighet? Smarttelefonen dog. Förstås. Resultatet är givet. Innehållet har alltid existerat, men bara bytt format. Nu är jag här igen, för en okänd tidsepok. Men så fort elektroniken är i skick så är det Snapchat för hela slanten!

Förresten

Beroendemönster

På sistone har jag återupptäckt och återutvecklat två starka beroenden: riskakor och BOUNTY.

Känner att jag är en väldigt beroendebenägen person när det kommer till vissa saker. Nikotin har jag aldrig varit stenhårt beroende av, endast indirekt pga den sociala aspekten att röka/bli bjuden på snus. Däremot har jag kunnat känna ett visst beroende av vin när det väl beger sig, men det har också varit indirekt socialt till största delen. Efter ett nyktert januari drack jag ett glas vin i lördags, höll på att somna på plats och ställe. Håhåå. I övrigt blir jag lätt beroende av flashspel, socker, läppfett, roliga personer och goda dofter. Sockret är absolut värst, jag tror inte att jag någonsin haft en ”godisstrejk” och skulle knappast klara av det. Omedvetet är jag givetvis sockerlös ibland i några dagar, men om jag ens börjar tänka på godis blir det skitsvårt att genomlida dagen utan att få sig ens en frukt. Oftast blir det ju något mycket ohälsosammare än frukter, idag t.ex. märker jag tre olika sorters (rå)choklader på skrivbordet och har redan käkat några frukter för att stilla suget.

Men då för att återgå till ursprunget, nämligen BOUNTY. Denna gudars gåva till godissortimentet, stången fylld med ljuvlig kokos överdragen med lite mumsig choko. En uppiggande och faktiskt mättande själafröjd. Hör på det här gottegrissnacket! Bounty är den enda i sitt slag, och givetvis har jag valt den här produkten som absolut inte finns i varje kvartersaffär. Nehej, Bountyn måste jagas och tillägnas ansträngning för att innehas. Tankspridd som jag är kommer jag inte ens ihåg i stundens hetta var jag kan handla det här vardagsguldet, utan misstar mig gång på gång och får vredesutbrott av kokosabstinensen. Det jag minns med all säkerhet är att Fredriksgatans K-market säljer patukkan, något billigare än R-kioskerna. Resten av matbutikerna är alltid en chansning. Under mina Ärrädagar testade jag också på en specialversion med mörk choklad istället för den sedvanliga mjölkchokladen, men ingen markant skillnad märktes. Det är ju ändå kokosen som är viktigast!

Herregud, jag har skrivit ett helt stycke om en chokladstång. En jävla karkkiprodukt. Finns absolut inte lika mycket att säga om riskakorna, det är liksom… riskaka. Naturellt. That’s it. Gillar’t.

PS. Totalt orelaterat, före- och efterbild när jag tagit en kapsel (550mg) niacin. Käkkigt ljus men skillnad kanske märks. Tadaaa

niacin
NEJ mitt fejs växte inte, bildediteringen blev bara hastigt bajs.

Beroendemönster