Hallå tennar

Det råder rubrikinflation på denna adress, ursäktar för detta.

Nu har jag blivit Tölöbo! Eller det är ju typ Mejlans. Eller inte vet jag. Flyttad i vilket fall som helst! Efter att ha bott med vänner i 2,5 år har jag återupptagit singelboendet. Det har varit skoj så in i helvete att dela hem med människor man tycker om, så jag kommer med all säkerhet börja sakna det i något skede. Just nu tycker jag ändå det är skitkul att ha ett eget krypin (bokstavligen), allt känns nytt och spännande. Jag känner mig nästan som 18 igen, då jag senast bodde i en pyttelägenhet.

Piffade till mig med en colaburk från millenniumtider för onsdagsbingon. Bilden lånad av Miilo.

18 årsfiilis = röj och action mest hela tiden. Mina 18-årsminnen är å ena sidan ganska dåliga, men å andra sidan alldeles gyllene. Där ska jag hålla det, vid guldnivån. Jag har upprätthållit den senaste tidens aktivitet även den gångna veckan. Saldot ligger åtminstone på tre konserter, två taxiskjutsar, åtta krogar, fyra restauranger, en bingo-omgång (med vinst), en överraskningsfest, en karaokelåt, en flytt, två saker sålda på nätloppis, ganska många öl och några krabbisar. Idag förde jag också en cykel på reparation. Och så gjorde jag världens godaste tzatziki och hummus. Och testade miniugnen. Allt detta inom sex dagar! Jag är en maskin! Jag tror att jag sover gott i natt. HOHO.

pak
Här åker jag jättelagligt i en tom skåpbil och tittar i kors! Ex-roomie Inari har tagit bilden från framsätet.

Tipsad av min andra ex-roomie traskade jag idag till en otippad närbutik, och det var rena rama HIMMELRIKET. Jag har varit himla begeistrad över 24h-Alepan, och totalignorerat Tullbommens M-market. Jag förknippar M-market med Nykarleby, och den butikens image har minsann bestått som väldigt dålig i mitt suddiga sinne. Men denna butik däremot; åtminstone denna specifika affär; jag höll på att spricka av upphetsning där jag glodde genom det enorma utbudet. Alla världens ekologiska, exklusiva, vackra, mångsidiga produkter, som man oftast hamnar scouta från Ruohonjuuri eller dylikt, jämte med typ Eldorado-produkter och annat helt medelsvensson. Butiken säljer också Club Mate, vilket är värt att nämnas helt skilt! Jag kommer inte över att detta verkligen är min närbutik, då jag hunnit vara sorgsen över att ha mistat Anton & Anton. Fuck that, M-market är min nya älskling! (Jo, jag handlade helt sjukt mycket och det blev sjukt dyrt.)

Anyways. Måste återkomma med konsertrecensioner. Borde bli proffs på det här då jag ändå går helahela tiden.

PS. Måste ju förstås avglorifiera veckans intensiva händelser så det inte blir för slemmigt, det har varit många morkkisar och pinsamheter också. Censur. DS.

Annonser
Hallå tennar

Snart kommer den

Den har funnits där hela tiden, men nu kommer den starkare för varje dag.

FLYTTÅNGESTEN.

Då menar jag verklig ångest som jag tenderar ha rätt mycket av nuförtiden, och nu är det annalkande prövningar som tar över för fullt. Inte en enda flytt har varit smooth eller enkel så vitt jag kan minnas, alltid är det kriser med praktiska lösningar och relationer slits i stycken och spydiga kommentarer. Jag blir redan utmattad av att tänka på saken. Flyttande innebär alltid en chans till förnyelse, ett tillfälle att skapa oerhörd zen och att förkroppsliga det där asketiska själslugnet som man alltid velat vara. Kort sagt ser jag varje bostadsbyte som en orsak, nej, ett tvång att göra sig av med hälften av alla prylar man äger. Även denna gång, kanske har att göra med att mitt utrymme krymper ganska många kvadratmeter. I varje fall, jag har ganska mycket stuff jag verkligen inte har användning för. Att gå igenom allt ger mig otrolig ångest och gör mig handlingsförlamad. Ytterligare grämer jag mig för själva förflyttandet av nämnda tavara från plats A till plats B. Bil kostar pengar. Kontot gapar jävligt tomt. Välvilliga hjälpare måste få ersättning (annars kan jag inte leva med mig själv), men det brukar ordna sig. Bilen måste köras av någon. Hälsningar hon-som-tog-körkort-i-Minkcity. Jag skulle inte lita på mig själv med ett flyttlass i bagaget. Gaah. Kan någon vara snäll och röva bort alla mina grejer, tack. Skivorna och spelaren kan ni lämna, resten kan åka.

Jag skriver också listor på alla världens grejer. Vilka instanser vill veta min nya adress, till vem jag ska skicka adressändringskort, vilka elavtal som ser bra ut, vad jag ska komma ihåg att kräva av det nya bredbandet, vad jag måste komma ihåg att plocka med mig från kollektivets gemensamma hörn. Vad jag kan laga för mat av torrvarorna i skåpen så de blir använda, vilka ställen har de billigaste flyttlådorna att hyra, varifrån jag ska hyra billigaste transportkärran, vart jag borde föra mina överloppsprylar. Och inget blir än så länge gjort utanför dessa listor.

Stundvis kommer även insikten om att jag kommer bo ensam. Verkligen ENSAM. Det är iofs inget nytt för mig, men kommer detta tjäna mig bra eller riktigt riktigt dåligt? Kommer jag isolera mig (som jag tenderar göra) och bli självmordsbenägen? Kommer jag sakna att kunna skylla stök och disk på någon annan? Kommer jag sakna delade morgonstunder i köket? Kommer jag känna tystnaden krypa på, när ingen spelar piano på förmiddagarna? Eller kommer jag bara må bättre? Kan inte fokusera så hemskt mycket.

Nu ska jag sova i ett år, drömma att jag är en liten och glad sparv i en syrénbuske om sommaren och glömma bort allt det här. Hejdå.

Snart kommer den

Jobbigt

Mitt i allt tumult har jag inte haft den minsta lusten att producera prutthurtig text – ingen text alls för den delen. Har känt mig som världens sämsta människa på alla plan och mått riktigt bajs.

Plötsligt blev det så att jag inte kan bo kvar i Kronohagskollektivet (P.Linna). Jag har vetat att den dagen kommer att komma, men den kom överraskande snabbt. Det blev en himla panik att hitta ett nytt hem. Ett nytt, beboeligt hem i Hufvudstaden, till ett resonligt pris som jag har råd med. Ett hem var jag kan känna mig trygg och som inte matar min psykiska ohälsa. Bråttom hade jag, men det dröjde inte mer än några dagar innan hemmet var funnet. Så till april kommer jag bo i en helt egen etta vid Tölö tull! Det är 2,5 år sedan jag senast bodde ensam, och det är 5,5 år sedan jag bodde så här trångt (19 m²). Det blir en nystart till våren (igen). Just nu tror jag inte att jag hade orkat flytta ihop med vem som helst till ett megakollektiv i stundens hetta, så jag har en känsla av att det här ändå blir helt bra. Ibland löser sig även mina problem till något bra. Nu återstår bara att göra sig av med alla möjliga grejer – är det någon som behöver en säng?

Trots jobbigheter har jag hunnit ha lite skoj. Förra söndagen fick jag gå alldeles gratis på Bonobo’s spelning på Tavastia. Det var bara fantastiskt fantastiskt fantastiskt. I helgen fick jag hänga med älskade tjejgänget som flög in från Vasa och Stockholm. Mycket roligt. Färgade håret med henna (jag färgar aldrig håret). Om några veckor kommer en av mina bästa vänner på besök och då ska vi se Anna Calvi. Sen ska min praktik förhoppningsvis börja i något skede.. och flytthelvetet kör igång igen. Jag hatar verkligen att flytta. Speciellt när jag blev så bekväm i den här lägenheten. Den nya blir mitt 14:e hem.

kryp
Lampskärmen där uppe på hyllan ska också bort. Hämta bort!
Jobbigt

Hoarder?

I helgen har jag tömt min lägenhet, och väntar nu på att få flytta in i den nya. Som flytthjälp hade jag familjen, med sina respektive, vem annars.
Det kändes precis som att vara på Hoarders! Jösses Amalia, hela tiden skulle någon kommentera mina ägodelar, hur mycket tavara jag har och varför. Jag blev så paff att jag måste hålla koll så ingen mystisk tv-bil kommer inrullande på gården och börjar filma skiten.. Jag medger att jag kanske samlat på mig lite onödiga mängder stuff. Men så kan jag skylla lite på min mor, eftersom hon själv har sådana tendenser. Spänningen familjemedlemmar emellan var också som taget ur Hoarders. Alla problemfall där har ju värsta olösta konflikterna, och ingen kommer överens utan skyller bara på varandra. Och så gråter de. Precis så var det. Usch vad äckligt!!!

Nu är frågan; är jag på riktigt en hoarder? Eller är det bara fjantiga familjen som överdriver? Jag ska ju sälja en tredjedel av min egendom på loppis, men jag blir ju orolig nu. Får ta tag i saken och bli minimalist på riktigt. Välkomna och hämta prylar n shit, gratis!

Hoarder?