Tyky-päivä

Jag finner det aningen roligt, att personalmöten på gymmet går ut på att äta och dåka.

Okej, vi tränade faktiskt före. Och äta och dåka-delen hände i spegelsalen med steppbrädor som matbord och pappmuggar som vinglas. En helt okej dag alltså.

Annonser
Tyky-päivä

Blabla

 En kvinna sade upp sitt medlemskap här på gymmet efter en träning. Musikvalet föll henne inte i smaken, sa hon. WTF! Här får kunderna fritt byta skivor och lägga på precis vad som helst, vilket jag även påpekade åt henne. Den sura minen bestod. Kunder…. Dessutom har min relativt nya blandskiva försvunnit spårlöst. Mitt futtiga försök till omväxling på arbetsplatsen tycks inte understödas av kunderna..

På tal om ingenting, idag var jag med om världens bästa blodprov. Det kändes absolut ingenstans! Som liten skitunge måste fyra skötare hålla fast mig för ett blodprov. Med åren har jag lugnat ner mig, men är fortfarande helt livrädd för proceduren. Spänner hela kroppen och klarar inte av att titta. Och sjukt tar det, förutom idag då. Tack, världens bästa labbtant!

Nu blir det trots allt Jullov och Hemstaden imorgon. Men först en avstickare till grafiksalen..

Blabla

Hatiskt inlägg

Dissade julfesten med alla tillhörande för-, efter- och grötfester totalt. Stängde ut hela resten av världen. Förbannade allt och alla, mest mig själv och febern. Sen plötsligt, som en räddare i nöden, fick jag besök från Vasa. Jag överlevde även den onsdagen.

Nu sitter jag på jobbet. Stämningen är minst sagt olidlig. Pump-instruktören tog med sig sitt barn. Jag hatar barn. Jag hatar instruktören. Nu 15 minuter senare hatar jag denna unge mer än något annat. Han har helt säkert ADHD och vill ha all uppmärksamhet i världen, genom att kasta bollar och alla leksaker han hittar över hela gymmet. En stund sen vältrade han sig på springmattan och nu gör han ljudeffekter till sitt bilrally på crosstrainern. Jag varken hör eller ser något för jag är så upprörd.
FÖRSVINN!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Som tur har min gäst lagat sushi åt mig nu under tiden. En gourmetmiddag väntar alltså på mig hemma. Mat tröstar för det mesta. Mat…

Hatiskt inlägg

Blahaj

Det blir ett till gyminlägg idag, för jag orkar inte skriva ett jag-orkar-inte-finnas-inlägg.

Hört på gymmet under kvällen:

"Va du int Kari med på ede jumppan i måndast?"
"Neee itt ork ja va me 22 käringar!"

"Ja ha flådd 800 minkar idag!"
"He va no itt na hävt! Man ska noo kom upp i tyysen om dan"

….plötsligt kommer en liten svart pudel in och skäller..

"Edee zumba ji itt bara för kvinnor, hee noo för karar å! Man sku måst uppdateer se na lite.."

"Han bruuk väl fälas me hande storbonden.. ti far allti ilag ti stadshotelle"

"Han ji noo ungkar hande polisen!"

+ en massamassa annat skvaller.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I’ll do both.

Blahaj

Gymtantens loggbok

Hepp! Varning för tråkigt arbetsinlägg nedan. Så vet du det.

Nu kommer den *drumvirvel* hippa, häftiga och, framför allt, fartfyllda fortsättningen på all action som sker här på gymmet. Det är så otroligt arbetsdrygt här att jag riktigt måste skriva av mig (läs: jag har inget bättre för mig).

Dagens arbetspass inleddes med en jobbig kund. Det jobbiga var språkmuren, han var så att säga inte hemma härifrån. Han hade tappat sitt nyckelkort (han fick det för typ en vecka sen) och fattade inte alls varför jag bad honom betala 40 spänn för sin moka. Efter en kvarts förklaringar, bestående av enbart infinitiv och en massa ‘förstår du?’, sade han kärrat "jag kommer tillbaka". Har inte sett honom sen dess.
Inte för att vara ett dugg fientlig, men voivoi med dom där vietnameserna.

Kvällens cirkelträning är mäkta populär. Brukar vara 15 deltagare varje gång; alla medelålders damer. Den klyftigaste kan gissa sig till att jag snappar upp en hel del skvaller på måndagar. Kanske inte världens mest juicy grejer, dock…

Frukterna börjar vara lite mjuka, men jag orkar nog inte handla nya.

Jag har fått i uppgift att göra instruktioner till KARHU-gymmet, tydligen är det ajabaja ifall någon surpuppsinspektör kommer på stickprov och det inte finns instruktioner tillgängliga. Det borde ju finnas färdiga såna på nätet, nu råkar det sig bara att dessa fantastiska KARHU-maskiner är tillverkade någon gång på det glada 80-talet och KARHU finns inte på annat än springdojor nuförtiden. Det enda vi har är en broschyr med bilder på maskinerna och två skojfriska finnar iklädda kritvita KARHU-jumppa-outfits (ja, de har hotpants och svettband). -suck-

På bordet finns en liikuntaseteli. På en sån ska man skriva sitt namn klart och tydligt, så man vet vem som betalat med den. Folk brukar "glömma" skriva överhuvudtaget, eller så är det tamejfan oläsligt. Dessutom har jag ingen aning om vad personen i fråga vill betala för. 4€ räcker ingenstans ju. Satan.

Nu får det kanske räcka för idag. Jag känner att detta bara fylls ut med en massa kräppedikräpp.
Huh så jobbigt.

Gymtantens loggbok

Gympolicy

"Så mytchi valpar!"
säger en stammis när halva gymmet är ockuperat av tonåriga gossar.
 
Det är många saker jag skrattar åt och blir förbluffad av här på gymmet.
o  Kläpparna jag nämnde har lippis på sig. Seriöst, har man lippis på sig när man tränar??
Vissa tar med sig ungarna hit. De är alltså femåringar jag talar om.
Det finns ofta klagolappar på bordet. Det står antingen: "Inget ljud i cd-spelaren" eller "crosstrainern knarrar o é sur" eller "mitt magnetkort fungerar inte". Spelaren fungerar felfritt, crosstrainern knarrar inte alls och korten fungerar. Kunderna är alltså otekniska och möjligen överviktiga.
o  10-12-åriga pojkar brukar smygträna i KARHU-gymmet, som är ett avskilt rum. Jag vet inte om jag ska vara arg över att de inte betalar eller orolig över att de faktiskt tränar i den åldern.
Vissa äldre herrar kommer och frågar om jag kan lägga på Lady Gaga. Jag brukar säga att vi inte har det. Alternativt mata in country workout-skivan.
Ibland sitter en manlig kund i sin leg strechter-maskin och stirrar på mig. Han tränar inte. Bara tittar.
 
Fortsättning följer, högst antagligen.

Gympolicy

Kata at work.

Jag sitter på jobbet, på gymmet. Äter karkki och facebookar, medan mina chefer tränar och svettas. Känns som att jag sköter mitt arbete till max. Det mest ansträngande jag gjort hittills är att byta två glödlampor och ett batteri, det är rätt så mycket för en dag. Kanske jag slår till på stort och dammsuger ikväll också!

Har du ett ansträngande jobb?

Kata at work.