En hyllning till solen

Igår tog jag den där livsviktiga långa promenaden. Ni vet, när man inte har några tider att passa överhuvudtaget, och ingen rutt att följa.

Jag är fortfarande ganska långt en borttappad liten vante när det gäller stora, stygga Helsingfors, så jag traskade runt på för mig helt okända hoods, helt planlöst. Den enda riktlinjen jag hade, var att gå mot solen som höll på att gå ner. Den underbara, saknade solen! Hur som helst, det var något av det bästa som hänt under hela veckan. Själslig rening eller något. Jag kände mig så full av liv, och framför allt inspiration. Frustrationen över den trasiga kameran var obeskrivlig. Det var så vackra små scener och detaljer jag inte tänkt på under hela det gångna mörka halvåret, som plötsligt kom tillbaka. Jag kände en liten försiktig kärlek till Helsingfors. Istället fick jag insupa de nya bilderna i mitt proppfulla arkiv. Jag har ändå på känn, att det under dagens lopp kommer födas många tuschstreck i skissblocket, och kanske också några penseldrag första gången på evigheter.

Promenaden präglades också av musiken i mina öron, den blockerade ut alla äckliga stadsljud och förskönade hela världen lite extra. Jag lyssnade låtar i bokstavsordning, vilket visade sig fungera ganska bra. Jag hann med låtarna på M, N och O (det ryms inte sådär ofantligt mycket i min puttenuttiga iPod). Dom fick riktigt en egen playlist.

Nu ska jag sluta vara så sensitiv och titta på lite X-files.

En hyllning till solen

2011 – det spännande året (2)

Juli
altaltaltaltaltaltaltaltaltaltaltaltalt
Befinner mig återigen i Helsingfors, återupptar mitt kaffedrickande, tittar på The Mars Volta och några andra gigs. Går på två festivaler och dansar natten igenom, går på LP-fest, Stig-Helmer-maraton och många andra fester också för den delen. Nattliga simturer, ett oändligt soldyrkande och många, många fina stunder. Några morkkisdagar ryms också med. Jag blir antagen till kulturproducentlinjen i Helsingfors och jublar i all oändlighet. Min vapendragare bestämmer sig för att flytta med mig, och vi blir mirakulöst erbjudna en pärla till lägenhet.

Augusti
altaltaltalt
alt
altaltalt
altaltalt
Vi åker direkt från en festival till lägenhetsvisning, men lyckas trots vår sunkighet ändå få lägenheten. Vi firar i gott sällskap, och hittar dessutom världens roligaste skyltfönster i Kronohagen. Senare i månaden dissar jag Konstens natt i Vasa, för att titta på Mud Walk igen. Harald klär sig en vecka i burkha. De sista stranddagarna utnyttjas, blåsten dokumenteras, och jag blir sentimental med mina bakgårdskaniner. Kommentatorn inspekterar mitt hem. Sista dagarna innan flytten är jag med gamla gänget på rehabvillan. Jag åker ner  till en tom lägenhet med en rinkka på ryggen, flyttlasset kommer en vecka senare.

September
altalt
alt
altaltaltalt
altalt
Vi stadgar oss i det nya hemmet, jag inleder mina nya studier och hittar en ny själsfrände. Blir kär även i resten av klasskamraterna. Klassen jobbar på kulturfestivalen Lookin’ Good, Finland!, vi går på Ekenäsmarknaden, kör en sväng till Vasa på Musik&Talang och hemma röker vi shisha. Jag går på några keikkor (det gör jag ju hela tiden), inflyttningsfester och bara njuter av tillvaron i största allmänhet. Det känns bra.

Oktober
altaltaltaltaltalt
Hänger med bra människor, uppskattar den nya klassen mer och mer. Fotograferar inte så mycket. Håller en jävla massa presentationer men blir också bättre på det. Marthorna gör världsrekord, vi testar det billigaste utbudet på Fazer’s, Grasse kommer på snabbvisit och jag återupptäcker Llamas med Miilo. Läser den briljanta boken Running With Scissors. Stortrivs och ångrar ingenting.

November
altaltaltaltalt
altalt
Det börjar bli jättemörkt och regnigt. Jag inser hur bra insyn det är till mitt rum utifrån och börjar faktiskt dra för gardinerna (som ändå är för korta). Vår IKEA-krukväxt dör en långsam död, men ibland visar solen sig om morgnarna. Jag och Ida bakar och lagar en massa mat, än en gång får jag se Gogol Bordello och så får jag post av Ileea. Många roliga dagar med klassen. Glöggsäsongen invigs. Jag går på helt sjukt mycket konstutställningar. Tittar dagligen på Trailer Park Boys.

December

(Lånad från ratata)
kataomiilo
(Lånad av Miilo)
altalt
Min kamera går sönder. Snön och vintern kommer aldrig. Månaden inleds med en Vasahelg samt bloggalan. Musikhuset får sig också ett besök. Jag går på bio och skriver ovanligt mycket. Glor igenom tv-serien Community. Vi får första klagomålet från grannarna, jag går vilse i Tölö och så julfestas det på skolan. Julledigheten tillbringas i Vasa med varierande framgång.
Ett fucking bra år sist och slutligen, trots alla konstiga vändningar, två arbetssamma flyttar och andra livsomvälvande händelser. Nu är jag ändå på rätt spår. Tror jag.

PS. Kameran återupplivades mirakulöst sedan, utan reparation.

2011 – det spännande året (2)

2011 – det spännande året

Januari
alt
alt
Minns inte mycket av denna månad. Käkar mediciner och dagarna flyter ihop till en enda dimma. Jag bor i Nykarleby, jobbar på ärrän samt gymmet, och orkar inte ens tänka på skolan. Börjar tydligen titta på animeserien One Piece, enligt mina slarviga anteckningar. Köper massvis med vinyler på postorder, vilket blir min största glädje i vardagen. Tappar min telefon i samband med en vernissage, alla tror jag tagit livet av mig och börjar söka mig i halva Österbotten. Jobbig månad.

Februari
alt
altaltalt
I månadsskiftet orkar jag inte riktigt alls, blir sjukskriven och börjar överväga att lägga av med allt. Hänger hos pappa i Vasa för att inte bli helt isolerad från resten av världen. Börjar söka lägenheter i Vasa och tömmer den döda ateljén i skolan. Får fler musikpaket på posten och stickar.

Mars
altaltaltaltaltalt
Flyttar in i min hittills mysigaste lägenhet med världens bästa balkong. Min hjärtevän keikkar på Doo-Bop med sitt band Mud Walk, vi inleder balkonghängsäsongen och vårsolen väcker mitt trötta sinne. Fotograferar ganska mycket mat.

April
altaltaltaltaltalt
Äventyrsmånaden. Jag åker ner till Åbo, hälsade på Saara och lyssnar på Matias band. Hår klipps och pedoharar föds. Den veckolånga resan fortsätter till Helsingfors, jag hälsar på Kika & Tuuli och träffar Boas. Keikkor ses och terapidjuren Pixel och Taika livar upp stämningen. Livet känns spännande igen.

Maj

alt
altaltaltalt
alt
Inviger parksäsongen, leker med ansiktsmasker, promotar en cykelkorg och får min första bränna. Sommaren gör sitt intrång tidigt, jag börjar giffa något otroligt. Sjukledigheten tar slut, men jag fortsätter med att inte göra någonting.

Juni
altalt
altaltaltaltaltaltalt
Tillbringar all min tid utomhus. Finner mig i huvudstaden återigen, går på inträdesprov och skaffar mig shortsränder. Handlar skivor (Hisingen Blues) och lever livet. Blir kär i Helsingfors. Åker till Provinssi och har nästan alldeles för roligt. Firar en galen midsommar på tre olika orter. Är nästan dag och natt med min bäste vapendragare Ida.

Fortsättning följer!

2011 – det spännande året

En annorlunda helg!

Man klarar sig tydligen helt bra ett veckoslut i Helsingfors, utan att egentligen ha någonstans att ta vägen.

Jag åkte till hufvudstaden i en bil med bekanta, samtliga på väg till Flow. Jag hade ingen telefon, ingen sovplats, ingen sovsäck. Jag känner inte riktigt någon i Helsingfors, och även om, så har jag fortfarande varken nummer eller lur. Halvt hopplöst kanske, men så långt tänkte jag inte. Bestämde mig för att inte tänka alls. Och bra gick det.

Började med Levykauppa X, strosade omkring mållöst och spontanköpte två skivor. Resten av dagen fann jag mig själv dansande på festivalområdet. Halva natten tillbringade(sov) jag på ett redan välfyllt golv, på en horgata i Berghäll. I samma spår fortlöpte hela helgen, lyckades faktiskt sova på samma ställe alla tre nätter. Och varje natt var det lika crowded på just det golvet. Festivalens utbud var som skräddarsytt för mig, prima pärlor fick jag se och uppleva. Att jag sedan fick roa mig själv största delen av tiden förgyllde upplevelsen, snarare än drog ner på den. Jag fick bara konstatera att jag faktiskt klarar mig själv ibland. (MEN, obs, pummi is the way to go.)

Det fick jag också konstaterat, att det faktiskt finns empatiska människor. Även i Finland, på ett hemskt onyktert ställe. Även om det är sällsynt.

Jag borde definitivt vara telefonlös oftare.

En annorlunda helg!