Viktigt

Jag fick ett pussel i julklapp. Det är ett mycket litet pussel med 100 bitar. Bildmotivet är en katt, vilket passar mig bra. Men det är inte vilken katt som helst, det är nämligen en mycket känd katt från internätets dunkla hörn. Pusslet föreställer Grumpy cat, med memetexten ”I HAD FUN ONCE – IT WAS AWFUL”.

Min storslagna idé är att pussla ihop bilden, rama in den och hänga upp på väggen. Internet på min fysiska vägg där hemma.
Cirkeln är sluten.

Annonser
Viktigt

Julångesten

Av alla högtider är det väl fullkomligen givet att julen är värst. Samtliga västlänningar går med på att det är ett koncentrat av shopping, påfrestning och förväntningar inklämt i åtminstone en vecka av året, och fast hur mycket man försöker komma överens om att skita i allt det där så HÄNDER det bara inte. Finns det traditioner från förr så är det någon fet traditionsorm som slingrar sig runt halsen på en och bara stryper åt hårdare och tajtare tills man kippar efter andan och bara MÅSTE gå och skaffa några klappar i all hast. För annars kommer ormen och har ihjäl dig, eller något. Du kommer få stryk från något håll.

För mig personligen är julen en känslostorm, ett enormt stressmoment, ett påtryckande helvete och i slutändan har man ändå lite myz och kul. Men där innan och under är det riktigt riktigt störigt. Huvudpoängen är att jag åker till min hemstad för att ha lite julledigt och träffa familj och folk jag inte hinner träffa så värst mycket annars. Jag strävar efter att kunna göra detta under lugna omständigheter och inte behöva ha bråttom någonstans, för det är väl ändå mys och gos och kärlek; stillhet hela julhelgen borde handla om. För det mesta misslyckas detta fatalt. Jag får inte välja själv, för svartsjuka och traditioner kommer i vägen. Julen har kommit att handla om det istället, vem jag väljer att ge min tid åt, och det resulterar allt som oftast i att jag själv mår ännu sämre.

I natt paketerar jag små triviala hastklappar i Helsingin Sanomat med rödvinssmak i munnen. Det luktar skinka i hela lokalen. Doggen ligger bredvid, jag lyssnar på Oranssi Pazuzu och jag kommer fan inte sova i natt heller.

 

EDIT:
Dessa nämnda traditioner inkluderar inte julgran, julbastu, julkyrka, julcruise, julresa, juldans, julgädda, julkaka eller jultomte.

Julångesten

”Söndagsmåndag”

Efter världens deppigaste veckoslut skulle jag avsluta den med att ”bara gå och äta”. Resulterade i väldigt mycket vin, livsomvälvande bra diskussioner och en helkväll med restaurangpersonalen. Vaknade bredvid min vän i morse, det var mörkt, jag hade på mig en tröja med texten ”Retardation ruling the nation”, och jag genomlider fortfarande ett fysiskt plågsamt tillstånd. Tror ändå att det var värt dagens plåga, många gånger om!

smet
Snart på min vägg! Blev inspirerad av fejset och smetade ut konstnärens fejs på samma gång.

Som tur åthjälptes den plågsamma dagen med att underbara Miilo skänkte sin överblivna mat till mig, W bjöd på kaffe och jag upplevde materiell shoppinglycka. Dessutom har jag fått ett stycke konstverk i tidig julklapp. Vandrade omkring på gårdagens eskapader med detta verk under armen, vilket var helt klart en bra isbrytare. Är så dålig på att mingla med strangers, denna klapp räddade många interactions.

Sandro har förresten helt sjukt bra mat. Priset är lite i överkant, men i slutändan värt pengarna. Jag åt seitan, mest för att jag aldrig smakat på annan seitan än den jag lagat själv (oftast i juletider). Jag har lagat seitanstek och seitan”bitar”, i den här rätten var det tunna strimlor. Det kändes lite som att äta kebab, fast ändå inte. Skrämmande. Mycket smaker, stor portion och alldeles alldeles ljuvligt.

Slutligen en fantastisk dag. Jag är omgiven av fantastiska människor (för det mesta).

”Söndagsmåndag”