Lo-fi with hi-fi values.

I Sverige har det länge pågått en megatrend (överdrift mayhaps, men det är verkligen mega) i musikbranschen. En explosion av rockband, som strävar efter en look och ett sound från 60- och 70-talet. Det är mycket boot cut jeans, mycket hår, mycket backpatches på jeansvästar och skägg. Det är gitarrer och lo-fi with hi-fi values. Psykedelia. Eller något. Det är absolut inte något som pågår enbart i grannlandet, neheenej, det råkar nu bara vara jävligt många därifrån som jag snappat upp. Alternativt riktar jag öronen omedvetet mot väst. I vilket fall som helst, svenskarna är fortsättningsvis BRA på detta, musik, och denna inriktning.
Utifall att du är obekant med detta globala men speciellt svenska fenomen, läs då vidare. Om du känner dig medveten och gäspade till lite, sluta läsa och fortsätt lyssna på de goda riffen.

För mig börjar den här stigen med Witchcraft. Jag hörde bandet första gången kring 2008, storgillade och bara måstemåste få se dem. När de bokade in sig för en Finlandstrudelutt 2009 hade de med sig den tidens obekanting Graveyard, som jag genast bekantade mig med inför keikkan jag skulle se. VARFÖR hade jag inte hört dem tidigare, frågade jag mig. Aja, i slutändan gillade jag Graveyard nästan med än Witchcraft. (I dagens läge kan jag inte ens jämföra.) Störtbra, stört bra. Följaktligen började jag intressera mig för att hitta liknande rak rock, hemskt gärna på svenska också. 2009 var året när jag upptäckte Dungen, som jag verkligen kärade ner mig i. Jag menar verkligen. Om jag älskade Graveyard så var mitt förhållande till Dungen nästan ohälsosamt. Jag köpte varenda skiva jag kom över på vinyl, började varje dag med att nynna på Det tar tid, och tvingade mig själv och min kompis ner från Österbotten till Åbo på keikka. Det var lycka i kvadrat. Insert hjärtan.

Under samma år råkade jag på Truckfighters, som inte helt faller inom samma kategori, men vem klarar nu av att helt och hållet sortera i skilda fack. Det ska man inte göra. Dessa svenska män är trots allt riktigt riktigt bra på det dom gör, nämligen tung stoner/fuzzrock. En gång drack jag sprit med dem i en tom nattklubb i Vasa, men det är en annan historia.

2010 hade en av mina bästa vänner varit med och grundat ett band på Gotland, som sedermera blev Mud Walk. Inte lika tungt, men fortfarande i samma vintagespår. Via dessa fine ladies kom jag i kontakt med många mindre band som körde på liknande linje, däribland Blues Pills, Katla och storfavoriten Skraeckoedlan. Många fler. Från dessa kom jag till nästa personliga milstolpe till upptäckt, som heter Samling. Samling liknande hemskt mycket Dungen i mina öron, men ändå inte. Först kändes det mjäkigt och för likt, men öppnade sig efter fler lyssningar. Förstås, vem kunde nu på en gång komma ikapp min kärlek till Dungen? När mullret dövar våra öron blir vi rädda strök ändå mitt rufsiga huvud medhårs, och begäret att få se dem spela växte. Detta inträffade slutligen i maj 2012. Snackade med de många bandmedlemmarna trots min blyghet, skaffade fram en t-shirt i sann pummi-anda och köpte i ett senare skede även skivan.

Goat är ett glatt gäng jag hittade tack vare en provocerande bild på ILMIÖ-festivalens lineup. Jag hade turen att se dem på Flow Festival i somras, och har inte sett en liknande scenshow (eller scenkläder) efter det. Dom är helt galna. Jag gillar fullt ut.

Övriga namn jag nappat åt mig och lyssnat ganska mycket på sedan 2009 är Riddarna, Horisont, Mamont, Lokvargen, Honeymilk (tidigare Urmas Plant), Dead Man, Asteroid, Radio Moscow, Odyssey, Marrakech… Det finns ganska många. Jag glömmer många, och har många oupptäckta. Dessa band är mer eller mindre aktiva, och nu har jag inte ens gått in på föregångarna från 70-talet. Det är en källa som aldrig sinar. Denna inriktning kan för vissa utvalda kännas som att fan, det här är väl inte bra? Det är ju skråligt och liksom inte bra. Smaksak, jag tänder på det. Tydligen gör halva Sverige det också, fortfarande efter 40 år.

Nu undrar du kanske ”Varför gör du Kata inte en enhetlig spellista på Spotify, så slipper jag läsa ditt svammel och falska påståenden med tiotusen länkar?”. Svaret är att det fan inte funkar. Är sämst på playlists och skäms över detta. Sorry.

Över och ut,
ärketönt/suput.

Annonser
Lo-fi with hi-fi values.

2011 – det spännande året (2)

Juli
altaltaltaltaltaltaltaltaltaltaltaltalt
Befinner mig återigen i Helsingfors, återupptar mitt kaffedrickande, tittar på The Mars Volta och några andra gigs. Går på två festivaler och dansar natten igenom, går på LP-fest, Stig-Helmer-maraton och många andra fester också för den delen. Nattliga simturer, ett oändligt soldyrkande och många, många fina stunder. Några morkkisdagar ryms också med. Jag blir antagen till kulturproducentlinjen i Helsingfors och jublar i all oändlighet. Min vapendragare bestämmer sig för att flytta med mig, och vi blir mirakulöst erbjudna en pärla till lägenhet.

Augusti
altaltaltalt
alt
altaltalt
altaltalt
Vi åker direkt från en festival till lägenhetsvisning, men lyckas trots vår sunkighet ändå få lägenheten. Vi firar i gott sällskap, och hittar dessutom världens roligaste skyltfönster i Kronohagen. Senare i månaden dissar jag Konstens natt i Vasa, för att titta på Mud Walk igen. Harald klär sig en vecka i burkha. De sista stranddagarna utnyttjas, blåsten dokumenteras, och jag blir sentimental med mina bakgårdskaniner. Kommentatorn inspekterar mitt hem. Sista dagarna innan flytten är jag med gamla gänget på rehabvillan. Jag åker ner  till en tom lägenhet med en rinkka på ryggen, flyttlasset kommer en vecka senare.

September
altalt
alt
altaltaltalt
altalt
Vi stadgar oss i det nya hemmet, jag inleder mina nya studier och hittar en ny själsfrände. Blir kär även i resten av klasskamraterna. Klassen jobbar på kulturfestivalen Lookin’ Good, Finland!, vi går på Ekenäsmarknaden, kör en sväng till Vasa på Musik&Talang och hemma röker vi shisha. Jag går på några keikkor (det gör jag ju hela tiden), inflyttningsfester och bara njuter av tillvaron i största allmänhet. Det känns bra.

Oktober
altaltaltaltaltalt
Hänger med bra människor, uppskattar den nya klassen mer och mer. Fotograferar inte så mycket. Håller en jävla massa presentationer men blir också bättre på det. Marthorna gör världsrekord, vi testar det billigaste utbudet på Fazer’s, Grasse kommer på snabbvisit och jag återupptäcker Llamas med Miilo. Läser den briljanta boken Running With Scissors. Stortrivs och ångrar ingenting.

November
altaltaltaltalt
altalt
Det börjar bli jättemörkt och regnigt. Jag inser hur bra insyn det är till mitt rum utifrån och börjar faktiskt dra för gardinerna (som ändå är för korta). Vår IKEA-krukväxt dör en långsam död, men ibland visar solen sig om morgnarna. Jag och Ida bakar och lagar en massa mat, än en gång får jag se Gogol Bordello och så får jag post av Ileea. Många roliga dagar med klassen. Glöggsäsongen invigs. Jag går på helt sjukt mycket konstutställningar. Tittar dagligen på Trailer Park Boys.

December

(Lånad från ratata)
kataomiilo
(Lånad av Miilo)
altalt
Min kamera går sönder. Snön och vintern kommer aldrig. Månaden inleds med en Vasahelg samt bloggalan. Musikhuset får sig också ett besök. Jag går på bio och skriver ovanligt mycket. Glor igenom tv-serien Community. Vi får första klagomålet från grannarna, jag går vilse i Tölö och så julfestas det på skolan. Julledigheten tillbringas i Vasa med varierande framgång.
Ett fucking bra år sist och slutligen, trots alla konstiga vändningar, två arbetssamma flyttar och andra livsomvälvande händelser. Nu är jag ändå på rätt spår. Tror jag.

PS. Kameran återupplivades mirakulöst sedan, utan reparation.

2011 – det spännande året (2)

2011 – det spännande året

Januari
alt
alt
Minns inte mycket av denna månad. Käkar mediciner och dagarna flyter ihop till en enda dimma. Jag bor i Nykarleby, jobbar på ärrän samt gymmet, och orkar inte ens tänka på skolan. Börjar tydligen titta på animeserien One Piece, enligt mina slarviga anteckningar. Köper massvis med vinyler på postorder, vilket blir min största glädje i vardagen. Tappar min telefon i samband med en vernissage, alla tror jag tagit livet av mig och börjar söka mig i halva Österbotten. Jobbig månad.

Februari
alt
altaltalt
I månadsskiftet orkar jag inte riktigt alls, blir sjukskriven och börjar överväga att lägga av med allt. Hänger hos pappa i Vasa för att inte bli helt isolerad från resten av världen. Börjar söka lägenheter i Vasa och tömmer den döda ateljén i skolan. Får fler musikpaket på posten och stickar.

Mars
altaltaltaltaltalt
Flyttar in i min hittills mysigaste lägenhet med världens bästa balkong. Min hjärtevän keikkar på Doo-Bop med sitt band Mud Walk, vi inleder balkonghängsäsongen och vårsolen väcker mitt trötta sinne. Fotograferar ganska mycket mat.

April
altaltaltaltaltalt
Äventyrsmånaden. Jag åker ner till Åbo, hälsade på Saara och lyssnar på Matias band. Hår klipps och pedoharar föds. Den veckolånga resan fortsätter till Helsingfors, jag hälsar på Kika & Tuuli och träffar Boas. Keikkor ses och terapidjuren Pixel och Taika livar upp stämningen. Livet känns spännande igen.

Maj

alt
altaltaltalt
alt
Inviger parksäsongen, leker med ansiktsmasker, promotar en cykelkorg och får min första bränna. Sommaren gör sitt intrång tidigt, jag börjar giffa något otroligt. Sjukledigheten tar slut, men jag fortsätter med att inte göra någonting.

Juni
altalt
altaltaltaltaltaltalt
Tillbringar all min tid utomhus. Finner mig i huvudstaden återigen, går på inträdesprov och skaffar mig shortsränder. Handlar skivor (Hisingen Blues) och lever livet. Blir kär i Helsingfors. Åker till Provinssi och har nästan alldeles för roligt. Firar en galen midsommar på tre olika orter. Är nästan dag och natt med min bäste vapendragare Ida.

Fortsättning följer!

2011 – det spännande året

Hurra!

En av mina absolut bästa, vackraste, duktigaste, bästa vänner fyller år idag.
Så synd, men ack så fint ändå, att hon befinner sig i Stockholm.
Jag får improvisera och fira på distans.
Hon leve; HURRA HURRA HURRA HURRAAAA!
Pussar och kramar till dig!
alt
(Passa på att lyssna på det magnifika bandet Mud Walk, som hon också sjunger i !!!)

Hurra!