Häjm!

Enveckaslimbot är förbi! I skrivande stund susar jag fram på den frostiga landsvägen söderut, högst upp och längst fram i billighetsbussen, genom den beckmörka natten. Allt vore gott och väl, i och med denna paradplats, men givet-fucking-vis har jag prickat in en bänkgranne som föredrar volymknappen riktad mot sydost. Inte bara i musikväg (hen sjunger med) men även när det kommer till röstläget, och telefonen ringer i ett. Aja, jag har väl inte betalat mer än 16 spänn för den här komfortresan. Någon tupplur hade jag ändå inte räknat med.

Illusionen om att resa med lätt packning krossades galant nu så här med julklappsaftermath, handväska-kånken-mellanväska-resväska, och oj GUDARS så jag ser fram emot att fortsätta mitt flyttuppackande! Glädjetjut, fanfarer!

Men tillbaka till den pratglada bänkgrannen. Hiphopen rungar inte lika ljudligt längre då folk börjat tuppa av, en efter en. Önskar ett dylikt öde för mig själv också, snarast. Men först, en totalt onödigt runkpaus i Jalasjärvi. Hej!

Annonser
Häjm!

Vanor och ovanor

Ytterst självcentrerad gegga nedan.

Ju mer jag funderar på saken, inser jag att misstagen jag gör varje dag utgör större delen av dagen. Ovanorna är mycket fler, och har mycket värre direkta konsekvenser än jag tidigare inbillat mig (läs: förbisett). Allt från hur jag sover och vaknar till hur jag arbetar och löser vardagliga problem. Det mesta är åt skogen, helt enkelt. Min intention är god, men utförandet helt horribelt. Att jag tror mig studera på en högskola och ha ett och ett halvt arbete känns som en utopi med detta i åtanke.

Mitt största och knivigaste problem är prokrastineringen. De allra flesta i min bekantskapskrets kan helt klart relatera och känna igen sig i mitt beteendemönster, men jag hävdar mig verkligen vara en prokrastinerare av rang, undermedvetet och på heltid. Det påverkar mitt liv varenda dag och utgör en stor del av min tankeverksamhet, vilket kanske är lite oroande. Om du vill förstå hur en prokrastinerare fungerar till vardags, rekommenderar jag att läsa detta inlägg för enkel förståelse. Trots att det inte är ett vetenskapligt inlägg eller ens hundra procent seriöst, är det hittills den bäst beskrivande texten om problemet som jag läst. Jag har med all sannolikhet stött på en vacker drös andra texter, som jag naturligtvis tänkt läsa senare…

Efter ett tips å Hanneles vägnar, styrde jag mig in på Piers Steel‘s (PhD) sajt procrastinus.com, och fyllde i ett test angående prokrastinering. Föga överraskande landade jag på höga poäng.prokrastination

Givetvis gjorde jag testet under prokrastinering, den gångna dagen var återigen ett löjligt fiasko. Utan att riktigt minnas hur jag hamnade här, har jag ca 20 flikar öppna med skivor jag ämnar köpa, en registrering på Discogs på hälft, några teveprogram färdiga att tittas på, flera chatter öppna och så dom där orörda dokumenten jag började med. Suck.
Det andra stora problemet är att jag verkligen prokrastinerar allt, även min sömn (klockan är nu 00:30), vilket leder till den horribla snooze-ovanan, som i sin tur försämrar den lilla sömnen man lyckas ta tag i, ökar risken för övervikt och allmänt skit saker, och ger en urusel start på dagen, vilket också leder till förseningar. Jag är alltid sen. Insert livskris here!

Prokrastinerar du? Inser du vidden av konsekvenserna?

Att skriva detta tog fruktansvärt länge, längre än det tar att lyssna på detta album:

Vanor och ovanor

Förgäves.

Idag har jag sovit länge. På sena eftermiddagen slocknade jag i soffan.
Fortfarande är jag dödstrött. Just nu kunde jag kanske somna, men skulle vakna totalt utmattad.
Inte hjälper det med hushållets 1000 klockor och en snarkserenad heller.

Motivationshöjare. Finns det något sådant?
Jag finner inget, så jag nöjer mig med en melankoliskt vacker sång.
Finska språket och finsk musik kan vara oslagbart fint.

Förgäves.