Inte nyårslöfte, men

Är sjukt peppad på det veganska livet. Julen förflöt nu hedonistiskt med animaliska produkter (ost, fisk, choklad), men nu ska det minskas mycket. Trots att jag varit köttlös i ca 9 år kommer folk ej ihåg den detaljen, ifrågasätter mitt val lika högt varje gång och har svårt att tänka sig vad jag äter till vardags. Men nu ska jag göra livet ännu besvärligare för dessa förundrade personer och skippa även mjölk- och äggprodukter (fisken kan fortfarande förekomma, men helst inte). Utbudet är enormt för en vegan i dagens läge, och min instinkt säger mig att jag sannolikt kommer öka i vikt, verkligen inte gå ner. Men det är sen ett helt annat problem.

Min matlagningsinspiration fullkomligen exploderar av denna övergång. Den stereotypa inställningen från en blandad kost kunde bra vara en frustrerad fiilis över att det finns så lite att välja på. Detta stämmer inte alls, för det går att vara precis lika påhittig utan de produkter som är ”normen”. Halvfabrikatshyllan har aldrig förut varit så här veganvänlig! Om jag har något tillräckligt triggande att komma med, så kanske det blir ett inlägg av det.

Annonser
Inte nyårslöfte, men

Chilli chilli

Det Nya Året skålades in med den vidrigaste skumppan i mannaminne. Samtliga som smakade (tio pers) fick omedelbara kräkreflexer. Måste vara ett riktigt asigt omen för de kommande 12 månaderna.

Årets första dag (även första dagen på vegan-januari, sägs det) tillbringades hos mommo (fast inte min egen) och på Kotipizza. Det var inte alls veganska måltider på dessa platser, så än en gång börjar det illa.

Under årets andra dag har jag enbart ätit riskakor och nachos, men det blev inte heller riktigt veganskt. Fan. Sen fick jag köra bil första gången sen augusti (!!) i sammanlagt 10 minuter, och krama hela TRE (3) personer! Rekord! Har jag sagt att kramar är typ det bästa jag vet? (Om det är en bra typ alltså. Vidriga typer får bara krama ur sig allt bajs och elände i en bio-plastpåse och kasta den åt helvete – HELVETE. Sen först får man krama mig.)

Imorgon åker jag äntligen tillbaka till hufvudstadsregionen, till mitt eländesrum och mina efterlängtade silverfiskar. Eeeh. Ja, och så bor det ju ganska många bra typer i den regionen, som man kanske kan krama. För övrigt är utsikten för 2014 fylld av en enda pissig dimma.

PS. Krama är nästan som karma. Sammanträffande? I THINK NOT. End of svammel. DS.

Chilli chilli