Jag trivs inte på min utbildning. Samtliga lärare dissar mig öppet inför mina klasskamrater. Hur sporrande är inte det? Klart att jag vill fortsätta med kämparglöd när jag får så fin feedback.
"Det sa Katarina också en gång i tiden, att hon är beredd att satsa"
"Var är din ateljéplats, jag har inte märkt av den? Du måste fylla ut den om du vill behålla den"
"Man kunde klubba ner dom här skulpturerna, det tar alldeles för länge"
"Jag tycker inte hon ska få kursen"
"Det här ser ju inte så färdigt ut"
etc.
Visst har jag varit borta en del, och visst är jag lite långsammare än genomsnittet, men är det så man ska uppmuntras? Jag vet inte längre.
katarhino 
Jag hatar då skolor int fattar va "UTBILDAS" betyder! De betyder int att man ska kunna allt direkt, utan att man ska LÄRA sig under lärarnas ledning!! GRAUR!! idioter.. Säg åt rektorn eller nån.
Konstruktiv kritik i all ära, men jag vill ju gärna veta om jag gör bra av mig någon gång också. *suck* Problemet är ju att även den programansvarige, "högsta hönset" också tenderar slänga sådana kommentarer.