De senaste dagarna har det varit mycket katter på tapeten (läs: datorskärmen).
Jag tycker den här inhemska, gamla godingen fortfarande platsar i täten.
(klicka för större bild)
Jag vet inte varför jag uttryckte det med dom orden. Normalt skulle jag aldrig säga så. Jag kanske övar omedvetet på min stockholmska inför nästa vecka. Men katt!
Måndag morgon, Smedsby. Bilen spinner. Svetten rinner. Motorbromsningarna känns oändliga och kidsen springer över skyddsvägen. Plötsligt rungar Suede ur radion, Kata blir överrumplat glad i solskenet och läraren ber mig lätta på gasen.
Bedömningskörningen överstökad. Jag kör nog helt okej ändå.
Jag har inga bra bilrelaterade bilder att bidra med. Men så hittade jag den här! In the outskirts of J-town (Jeppis), sensommar 2010, var en frigående duracellkatt slank in i bilen med oss. Den kanske kände doften av mockarutorna i bakluckan.
Fotnot: På bilden är jag inte berusad på något annat än livet.
katarhino 