Canned Dreams

Nu blir det ett skamlöst reklaminslag, håll i hatten!

Minns ni filmen Miesten Vuoro (Steam of Life)? Om inte, kolla gärna upp den!

Samma produktionsbolag kommer nu ut med en alldeles ny film, den här gången en dokumentär. Canned Dreams / Säilöttyjä Unelmia heter den, och handlar om arbetare och deras drömmar, längs en konservburks 30 000 km långa resa fram till butikshyllan i Finland. Filmen börjar vid malmstenbrotten i Brasilien, och följer produktens väg genom otaliga länder och produktionsfaser tills produkten hamnar i själva konservburken.

Mest handlar filmen ändå om arbetarna som deltar i processen; om deras liv och drömmar. Hur många individer, hur många livsöden som verkligen finns bakom en så simpel och vardaglig grej som vi betalar några tiotals cent för i lilla närbutiken.

Det är en hemskt rörande och tankeväckande dokumentär, och jag uppmanar var och en att gå och titta! Filmen har premiärvisning imorgon, i samband med DocPoint, och går sedan hela veckan, fem gånger om dagen! Dessutom visas filmen även i Esbo, Åbo, Vasa, Tavastehus, Jyväskylä, Uleåborg, Tammerfors, Kajaana, Kuusankoski, Rovaniemi och Lappeenranta. Visningsdagar och -tider finns t.ex. på Facebook. Hopi hopi iväg till biosalongerna, det här är viktigt och sevärt!

Canned Dreams | Trailer from OktoberFi on Vimeo.

Annonser
Canned Dreams

Tankeutkast.

Jag fick en insikt här i veckan.

För ett år sedan mådde jag dåligt, riktigt dåligt. Arbetade deltid på två ställen, var slutkörd efter tre-jobbs-sommaren och orkade knappt ta mig till skolan alls. Det var kallt och mörkt som i graven. Jag sov aldrig. Började ta till mediciner, både för sömnen och humöret och lite till. Jag borde ha varit sjukskriven. Det blev jag ungefär en månad senare istället, när kroppen inte orkade mer.

När jag jämför med idag, känns det overkligt. Var det verkligen så illa? Jag kommer inte ihåg så mycket sist och slutligen. Dagarna flöt ihop till en grötig massa, jag träffade knappt några vänner alls. Det känns ännu mer overkligt att jag faktiskt tog mig ur det, och gjorde något åt det hela. Detta har lett till att jag nu har nya studier, en ny miljö, och nya tankebanor. Det är ett av de bästa valen jag har gjort, att lägga om helt och hållet.

I slutskedet av förra hösten isolerade jag mig helt, satt hemma och var ganska apatisk. Jag började lyssna mer och mer på Rockrepubliken, och X3M överlag, och bekantade mig plötsligt med en drös av nya människor. Jag tror det hjälpte en bra bit på vägen, även om det sedan höll på att barka helt åt helvete. Point being, att communityn verkligen varit ett ställe att ventilera och känna sig välkommen. Speciellt Rockrepublikschatten har varit alldeles fantastisk. Därför är det förbannat synd, att det snart är slut på ett fint program, som jag verkligen tyckt om. Uppsvingen jag fick en gång i veckan, det betydde mycket, och gör det fortfarande.

Det gångna året har varit tungt, men samtidigt har det gått otroligt snabbt. För en gångs skull kan jag säga att jag kanske gjort lite bra ifrån mig, mitt bland skiten.

Kata tackar och bockar.
alt
Bilden tagen i oktober 2010.

Tankeutkast.