Igår tänkte jag leva upp till min juntentusiasm och laga den där italienska rätten jag bongade på teve. Var mäkta duktig och drog med pantsäckarna när jag skulle handla ingredienser (självuppmuntring av den late). Efter att sedan i ilsken hunger raidat samtliga närbutiker, var jag fortfarande utan en essentiell ingrediens; ricotta. Och jag som trodde att ‘mina’ K-marketar och Alepor hade ALLT. Så det blev ingen dunderi. Bara arga tankar och dödlig hjärncellsrally i huvu. Fast okej, kanske man inte kan klaga på en liten finsk corner shop som t.o.m. levererar pop corn seasoning och citrongräsmönjä. Bara lite.
Idag hittade jag då ricottan efter ungefär 20 minuters stirrande på osthyllan. I en butik av större magnitud, dock. Väl hemma orkar jag inte ens laga min feast. Suck och elände, detta välfärdsliv. Istället ägnar jag min tid åt andra italienska tidsfördriv, som Mario!
katarhino 